Företagstjänster Mina sidor

Fiberteknikern som vägrade ta semester

När de flesta andra suckar och längtar efter en extra semestervecka går Janina Önnebro glatt till jobbet. Hon tycker att alla arbetsuppgifter är lika kul och ledigheter är bara ett avbräck i allt det roliga.

Det gapar tomt i Gävle Energis lokal där fibertekniker och beredare brukar sitta. De allra flesta är på semester.

Tomma arbetsplatser vittnar om semestertider.

 

- Jag har haft en vecka ledigt. Det räcker, säger Janina och svingar sig vant in i bilen.
Visserligen har hon hästen Zebbe att ta hand om men honom hinner hon med ändå. Hästen är viktig och bakning är roligt men bakar gör hon när hon inte har något annat inplanerat. Ibland tröttnar hästen på henne och baka kan man inte göra hur mycket som helst. Sådana gånger tar rastlösheten över och Janina längtar tillbaka till jobbet.
Men Janina är speciell även på andra sätt. Hon är en av landets få kvinnliga optofibertekniker. Optofiber är alltså glasfiber som leder ljus. Men fibertekniker duger också som jobbtitel.

Service är viktigt och alla bokningar av installationer är noga inskrivna.

 

Janina och hennes kollegor bokar installationer av tv och kabeldragningar. Vintertid är väntetiden en till två veckor för installation men nu, när det är sommar och det grävs för fullt, kan det ta upp till en månad innan fiberteknikerna kan komma ut och fixa det sista så att signalerna går fram.
Janina har bland annat jobbat inom restaurangbranschen, i travstall, på äldreboende och som fritidsfröken innan hon sadlade om till fibertekniker.
- Farsan var teletekniker och jag hängde med honom ibland men koppar är ju lite på utgående så då blev det fiber i stället.
Yrkesvalet var alltså inte så svårt till slut.

Janina levererar gulband som är ett markeringsband som markerar var elkablarna går.


Kunderna väntar på service. Men först ska Janina leverera ”gulband” till några grabbar som gräver för el i Bomhus. Ärendet är snabbt avklarat och hon styr med van och säker hand in på småvägarna i Bomhus och hittar rätt adress. En villaägare ska få sin nyinsatta tv-modul testad så att han kan se alla tv-kanaler.
- Vi ska patcha, säger Janina. Vi ska till en nod som kallas Skäran. Därifrån skickas data- och tv-signaler.

Janina patchar i noden Skäran.


För en oinvigd är det inte lätt att förstå vad hon pratar om men Janina vet förstås. I den röda kuren, som alltså heter Skäran och är en nod, ser det ut som en gammal telefonväxel. Smala blå kablar går från ett hål till ett annat. Janina flyttar på några blå och gröna plastpluttar. Det är visst det som kallas att patscha. Pluttarna har suttit fel och måste ändras.

Janina klättrar vigt över byggnadsställningarna.

 

Tillbaka till villan. Byggnadsställningar gör att hon får klättra och hoppa för att komma åt dosan på väggen i garaget. Hon fäster en laserlampa i en av kablarna och så tillbaka till noden. Jo, det lyser rött så nu är allt som det ska. Hon fiskar upp några fiberkablar med de silverlackade långa naglarna.
- Nu kan du ligga där och vila, säger Janina till fibern. Hon pratar ofta och gärna.

Det är ofta trångt om utrymme för fiberteknikernas hantverk.


Tillbaka till villan igen. Mer skruvande i det lilla trånga utrymmet och så är det klart. Tv-signalerna går fram. Villaägaren kommer ut och pratar en stund.
Den här kunden säger ingenting om hennes naglar men hon får ofta kommentarer om dem.
- De är bra att ha när man ska fiska fiber, skrattar Janina.

Att svetsa fiber är inte alls som att svetsa stål.


Lite senare visar Janina hur man svetsar fiber. Den tunna blå kabeln ska delas inte bara en gång, utan tre. Till sist återstår en fiber, tunn som ett hårstrå. Alla lager ska skalas av. Janina sätter en tång emot och drar vant och snabbt av ytterhöljet.

Janina sätter tången emot och drar till.

 

Fibrerna är tunna som hårstrån.

 

Plasten som blir över samlar hon noga upp och lägger i en hink i bilen. Varken plast eller glasfiber ska bli kvar i naturen och Janina vet av egen erfarenhet att den tunna fibern lätt tränger igenom huden. Hon klämmer på tummen för att visa det lilla märke som fortfarande finns kvar sedan hon fick den erfarenheten.

Ingen plast eller glasfiber får finnas kvar i naturen.

 

Hur grova mansfingrar klarar det här jobbet är en gåta. Fibertekniker borde vara ett kvinnodominerat yrke.
- Vi var bara tre tjejer från hela Sverige på utbildningen. Många tror väl att det är ett lortigt jobb men det är det inte. Det är fritt, vi kan planera dagarna själva och kunderna är nöjda.
Vintertid är det förstås inte alltid så kul när fingrarna blir stela i kyla och väta. Men när det blir alltför bistert tar Janina gärna semester.
- Då kan jag kura under en filt när de andra jobbar i snöstorm, säger Janina och ser supernöjd ut.
Men vem vet, kanske blir det arbete i varmare länder framöver för Janina. Hon satsar på ett internationellt certifikat så att hon kan jobba i hela världen. I september är det dags för prov. Det är bara att önska lycka till!

 Perfekta fiberkrokar.

 

Tillsammans gör vi skillnad - och det har vi gjort i 125 år!

 

Gävle Energi logo

Gammal webbläsare

Upplev webben säkrare och snabbare med en ny webbläsare.
Vi har optimerat Gävle Energi för morgondagens krav på tillgänglighet.
Läs mer här browser-update.org
Tips: Du surfar alltid uppdaterat med din smartphone.

Uppdatera webbläsare